Imorses trodde jag att ja skulle gå upp i atomer.. Öste intill maten åt tackorna som inte lammat, då stod en ung tacka kvar i ena hörnet å lura. När hon snurra runt hängde det slem i bak, gjorde en box åt henne och kände på henne, inget öppen alls. Gav kalvarna, skrapa ner hos korna å sparka isär deras mat. Kände igen, lite öppen å jag kände huvudet så den låg ju rätt men hon var alldeles för trång för att kunna dra ut lammet. Efter att ha gjort iordning mjölkrummet å gett Kalle lite mer mjölk kände jag igen, då var huvudet halvvägs ute och ett ben. Hatar när de blir så där. Hon la sig ner å krysta å krysta å krysta men inget hände. Och jag ville inte lämna henne å vänta till efter mjölket. Så jag drog på mig handskar å tog glidslem, försökte få tag i de andra benet men de va lögn. Hon stod, la sig, stod, la sig.. och tack vare att hon är så lätt (ung tacka) så fick jag inget motstånd när jag drog. Till slut, efter ca 30 minuters hjälpande utan framgång fick jag springa in och hämta Erik (arbetsgivarens son) , han fick hjälpa mig att hålla tackan så jag fick lite motstånd. Har aldrig vart med om en innan som haft så trångt bäcken. Till slut, äntligen, så fick jag ut den, bamse lammet! Både den å tackan var helt färdiga när vi var klara.. efter mjölket å när lagårn var klar fick jag hålla henne lite så lammet fick komma intill å äta, hon var inte helt överens med mig om att det var hennes lamm. Nu går de hur bra som helst :) ! Ibland krävs de lite pulande å pillande innan allt går "som på räls"..

Då Erik hjälpte mig klart så följde jag me till ungdjurslagårn å hjälpte till att fodra djuren där, så på vägen hem passa vi på att kolla till sinkorna. Blev förföljd genom hagen ;) sötisar!