Det är ÄNTLIGEN fredagen jag har väntat på så länge, i helgen går Sweden Rockabilly festivalen av stapeln på Axevalla travbana i Skara (: Jag och min kusin ska tälta där hela helgen. Så det kommer bli en festfylld helg med massa sköj ! Och likt allt annat vi gjort kommer detta bli en helg vi sent ska glömma :D Men innanför glädjen finns de också lite sorg över min försvunna kisse. Han som aldrig brukar lämna bostadsområdet mamma bor i och som kommer och går som han vill via altandörren. Imorgon har han vart borta en vecka, han som brukar vara hemma flera gånger om dagen. Delvis för att snika till sig en tupplur på min mage eller tätt uppkrupen i mitt ansikte så för att inte missa att få sin dagliga dos av blötmat, som hans liv kretsar runt.

Man saknar inte kon förens båset är tomt sägs de! Och när ett djur försvinner blir det så påtagligt hur mycket det egentligen betyder för en, vilken stor del av ens liv det utgör! Min högsta önskan just nu är att han kommer hem som om inget har hänt, att det är uppehåll idag och resten av helgen och att övriga besökare på festivalen har samma goda humör som jag och min kusin.

Denna söndagen spenderas i en bil som styr kosan mot vackra brösarps backar i Skåne! 4 timmars biltur bakis kanske inte är de ultimata men att få spendera några dagar där nere kommer bli toppen. De har vart för mycket för nerverna å psyket de sista med tanke på vantrivseln på jobbet osv. Skönt att vara helt färdig på den gården i alla fall. Fast det undgår inte mig att undra hur "mina" bebisar har det.

Haha, har vart ledig i ca 1 vecka nu, och paniken börjar sakta men säkert krypa sig på. Det liksom kryper å spritter i kroppen av längtan till att få jobba igen. Längtan till korna gör mig knäpp!! Men i slutet på Juni börjar ett nytt äventyr. Kommer få arbeta med min gamla arbetsgivare och kära vän igen och jag kommer aldrig någonsin igen behöva känna någon oro över djuren när jag är ledig. Det är en del pyssel innan korna kommer till deras nya lagård. Hela förra helgen så skrapades det färg, murades, spacklades och målades det. Nya lysrör sattes upp och mjölkledning + mjölkräls monterades ner i en lagård en bit ifrån Varnum. Som nu innan korna kommer ska monteras upp. Att få vara med och göra denna förändring och piffa upp ladugården för att vi som ska jobba med korna ska trivas och för att det ska bli fint till kornas ankomst är as kul. Tänk att lite färg å ljus kan görs sån jäkla skillnad :) Nu längtar jag bara efter att få träffa damerna och få lära känna dom, mina nya vänner :)

Så allt är verkligen inte bara negativt i livet just nu. Lite oro finns det inför diverse saker! Men som de riktiga fruntimmer jag är så reder jag ut de också med tiden :)

Hoppas ni har en skön söndag folks!

Trökigaste fredagen i världshistorien firar jag sittandes i mitt rum under en filt, filtens syfte är inte att värma, utan för att skydda mot flugorna som har kommit och hälsat på även oss stadsbor (: Welcome! Så roligt att ni tycker så fruktansvärt mycket om mina ben och solskyddskrämen jag använder. Synd att det inte är ömsesidig kärlek mellan oss.

Livet just nu är väldigt ledigt! Allt för många timmar att spendera på ingenting. I söndags sa jag nämligen upp mig från mitt dåvarande jobb på Håvens egendom utanför Tidaholm. Anledningen kan beskrivas kort å gott, eller så blir det en obegränsad beskrivning som vanligt när jag ska skriva om något (; . Tröttnade på att alla anställda inte arbetade mot samma mål, att det inte längre var någon ordning och reda, lessnade på att det enda som tydligen var viktigt var vad de där stackars dropparna mjölk korna producerade var värda, men hur det där stackars djuret som producerar mjölken mådde var tydligen inte lika viktigt. Är man ca 7 stycken på ca 400 mjölkkor + rekrytering och endast 3 lägger ner hela sin själ i att djuren ska må som bäst och resten bara kommer dit för att göra sitt jobb å skiter i resten funkar det inte. Punkt slut! Och att vi anställda alltid behövde driva på chefen för att någonting skulle hända blev i slutändan rätt trökigt. Inte vi som köpt en gård för 50 miljoner, tycker att det borde vara han som ska styra upp produktionen och förse oss med arbetsuppgifter och inte tvärtom. Resultatet av detta numera oseriösa företag och allt för stort ansvar utan någon som helst hjälp eller stöd från ”chefen” och uteblivet visat intresse på kommande förändringar så blev det som så att fröken Petersson sa upp sig med omedelbar verkan.

Det är med lite vemod som jag lämnar Håven bakom mig, alltid sett upp till den gården, dels för att en av mina närmaste vänners pappa en gång i tiden var en av ägarna, så man har ju en del tonårsminnen därifrån, sen för att min bror, som jag också ser upp otroligt mycke till arbetat där de senaste 8 åren. Så för att de förra arbetsgivarna, trots deras motgångar har gjort så mycket för att lyfta den gården! Det har länge vart en dröm för mig att få arbeta där! Så när min svägerska ringde och frågade i januari blev jag jätteglad. Trivdes fruktansvärt bra, och det var as kul att få jobba tillsammans med min bror å hans fru, och få visa dom att jag kan. Så när det skulle säljas och det kom spekulanter och tittade så var en av mina högsta önskningar att få jobba vidare för de nya ägarna också. Men den förhoppningen vände ganska fort en tid efter försäljning. Men det som tog emot mest att lämna Håven är min kärlek till kalvarna. Kalvarna är/var verkligen mina bebisar, de jag tänkte på lika mycket efter jobbet som på jobbet. Det var kalvarna som jag kämpade mest med, som jag kände bäst. Alla var de i mina ögon individer, individer som jag vart med och skött sen deras första andetag och som jag såg minsta lilla förändring på. De jag gav blod, svett och tårar för och som gav mig så fruktansvärt mycket tillbaka. Men även där funkar det inte att en lägger ner hela sin själ i arbetet och att nästa bara kommer och ”gör det som ska göras”.

Otroligt tacksam mot de 2 personer jag oftast jobbade med, Magnus och Ylva! Ni är guld värda.

Men som med allt annat så grubblar jag sönder saker! Försöker låta bli, det är inte längre min tunga sten att bära. Men det ger sig med tiden. Tack och adjö Håven, tackar för 6 månader av alla de möjliga erfarenheterna.