Det är visst nåt magiskt, varenda gång mina kära arbetsgivare lämnar gården så drar det igång en cirkus. När katten är borta dansar råttorna på bordet sägs de, mina arbetsgivare är katten och kossorna är råttan!

Så blir jag så fascinerad av alla andra bönder, spec unga tjejer som jag, som skriver bloggar och liksom jag lägger ut bilder på allt fint om gården på istagram and so on, för aldrig tycks de någonsin krångla för dom på deras gård.

Jag skiljer mig från mängden, nu ska ni få läsa om verkligheten, det som händer vid sidan av när jag inte hyllar korna, och där jag inte lägger ut bilder på våra fina bebisar. För den här helgen har vart långt ifrån rock'n'roll !

I fredags anlände de sista 8 korna från bonden i grannbyn, mestadels röda saker, nervösa tjejer! Dels för miljöombytet men också för att de är lite stirriga jämt. Från långbås till kortbås.

Att få de uppbundna gick faktiskt bra, och mjölket de också. Inte en enda klöv på de nya lättade från båspallarna. Senare under mjölket såg jag att de rök massa damm från foderrummet, reflekterade inte så mycket över de först, då jag trodde att de dammade när min kollega fyllde kraftfodervagnen. Men när de några minuter senare fortfarande rök så blev jag fundersam. Gick dit, å javisst, då hade röret som går igenom taket från kraftfodersilon till foderrummet släppt från silon. Och på backen låg där en prakthög med kraftfoder! Yay, helgen började bra. Paniken infann sig, ringde min kollega, och for som en raket upp för trappen till silon och fick snällt sitta där i dammet och hålla för hålet till silon med händerna till undsättningen kom. Vi fick de fixat och jag kunde fortsätta mjölka.

När korna skulle ut så var det ju givetvis en som upptäckte godiset, precis som om hon förstått hela situationen och planerat innan släppet "att när hon är upptagen med att släppa korna på motsatt sida senare så vänder jag lite försiktigt på gången och går dit å mumsar medans jag kan och har fri tillgång, så passar jag på att signalera till 15 andra att här finns de godis!". Sagt å gjort, där stod dom i en klump och hade time of their life, medans jag va fullt upptagen med annat. När de sedan blev upptäckta tyckte de nog inte att de vart lika kul, tänk om de kunde va lika snabba ut alltid som de var då vid upptäckten.

Lite krångel var det också med de nya töserna, att få dom att inse att jag släppt bindslet och att de skulle sänka huvudena för att backa ut och vandra med de andra ut i hagen, när de väl fattat hur man gör hade mestadels av de vana korna redan gått ut i hagen, och en av de nya motionerade mig väl när hon sprang upp å ner, bort å fram i fållan. Hon kunde inte alls gå med på att gå in i hagen som de andra, det slutade med att tålamodet tröt så hon vann kampen om att få gå in i lagårn igen.

Lördag morgon kom, och jag var lycklig över att det va en ny dag med nya möjligheter. Upp i tid kom vi och förväntningarna om ett relativt flyt var hööga eftersom vi efter ladugården skulle på auktion i Taberg med start kl 11, en timmes bilresa bort. Men den förväntningen dödade 278, en av de "nya" tjejerna. Hon vägrade att bli bunden, kastade sig handlöst ur båset vid varje försök! Efter sisådär en 20 minuter gick det. Och tålamodet var i bott och jag bara väntade på nästa bakslag! Resten flöt rätt bra och iväg kom vi vid halv10.

På eftermiddagen, efter en jävligt bra dag med humöret på topp, dock lite trött och en planerad tidig sänggång gick jag för att hämta in korna. De är lika glada varje gång jag kommer till grinden. Alla, förutom en, av de nya gick så fint att binda. Så kom jag till 278, numera ladugårdens farhåga. Klia henne vid svansen, hon såg ut att gilla bemötandet, närmade mig fööööörsiktigt halsen, huka mig och sträckte mig efter bindslet samtidigt som jag höll i halsbandet. Lyckan steg, jag kommer lyck.. Hon måste läst mina lyckotankar -fuck thiiis!! som en raket flög hon ur båset och gjorde en riktig strike när hon, likt ett bowlingklot fällde mig som en kägla. När jag tatt mig upp från mitt liggläge såg jag att hon bokstavligen satt sig i skiten. Bakbenen hängde i kulverten och plåten som ligger över den hade hon lyckats skjuta undan i flykten, på plåten låg framdelen. Paniiiiik!!!! Vi ringde efter hjälp och med hjälp av ett spännband, ett borttaget fönster och traktorn placerad på utsidan av ladugården lyckades vi få upp henne, och tack å lov så skadades hon inte!! :))) nu får hon stå inne ett par dar och stressa ner å lära känna oss och lustgården.

Så ni stadsbor som tror att det bara är för oss att mjölka en ko, en lastbil som hämtar mjölken (inte många som ens vet att de är så) och sen är det bara för er att gå till affären och handla så har ni mage vissa av er att kalla oss för äckliga bondjävlar ! Ni ska bara veta vad de ska till för att den där mjölken överhuvudtaget ska komma till ert kylskåp! Nu skiter jag ju fullständigt i vad folk tycker om detta yrke, huruvida jag luktar gott eller ej. Har inte valt detta yrke för att glädja någon annan, men blir bara sur på okunnigt folk som enbart påpekar hur äckligt det är med lantbruk å kor. Men mat ska ni ha, helst utländsk skit (vissa av er förtjänar inte ens svensk kvalitets käk) Och Arlas fina reklamfilmer stör jag mig lite på, de är jätte bra gjorda, gör fina djur och fint landskap, men de speglar inte verkligheten de minsta, skulle vilja kalla dom för delvis falsk reklam, det är inte riktigt så verkligheten ser ut alltid!

Nu ska jag ÄNTLIGEN lägga mig och vila någon timme och försöka att inte oroa mig allt för mycke inför eftermiddagspasset.

Prakthögen!

Härlig helg..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hedanefter kommer ni hitta mig på http://nattstad.se/peterssonemelie ...  ...

" Kod för att importera min blogg till Nattstad: 3844272048 " ...

Z och flasklammet Isa i torsdags när hon hämtade mig. Mina fina ...

Haha, så blev det ett sånt där uppehåll igen. Men va gör de tänker jag, den som väntar på nå gott :)   Nu när korna går ute så har jag fortsatt gå upp tidigare, eftersom man aldrig vet vad som händer när de ska gå in i lagårn. Vem eller vilka som...

Känslan att få skriva ett inlägg från datorn är ju oslagbar, telefonens app är ju himla bra med telefonen och jag är inte rktigt kompisar då den stavar själv så fort den får chansen osv osv..   Jaaa, då har de vart ett uppehåll igen :p Men vet ni...