När jag vaknade imorses låg Gucci hos mig. Super mysigt då hon fått sova i hallen med Nova hela helgen. Så hon passade väl på att smyga upp när ingen såg imorses. :)

Ska väl packa ihop alla saker så man inte missar att få med sig något hem. Ska mjölka imorgon bitti också så ska väl se hur jag tar mig hem å så.

Hundarna myser! :)

Rebecca är iväg på möte, så får väl sätta lite fart så jag är klar när hon kommer tillbaka.

Hoppas alla får en fin dag i solen :)

Allt är bara en jävla röra just nu. Det är fullständigt kaos i hjärnkontoret.

Jag tänker verkligen på allt och inget! Vad jag vill, vart jag vill vara, hur jag vill att livet ska se ut om 6 månader. Står å trampar men kommer liksom inte vidare, jag är fast.

Fast vid där jag var för ca 4 månader sen. Så där hade jag velat att livet skulle vara föralltid. Med han med stort H vid min sida, han jag längtat efter att få kalla min i 3 år. Han som jag känner så mycket för och inte känner för och skulle kunna gjort allt för. För med handen på hjärtat, aldrig känt så, för någon! Och känner fortfarande desamma. Minns fortfarande första gången jag såg dig, glömmer aldrig de, minns varenda upp å nedförsbacke vi vart igenom. Alla "våra" stunder under de här åren minns jag, som om alla inträffade igår.

Vi brukade ha så kul ihop, skratta å spåra ur och du brukade alltid driva med mig.

Jag var så stolt, så glad, så tacksam och så jävla lycklig. Och trots att vi inte firade jul, på riktigt ihop så är denna julen en av de bästa i mitt liv, för du var min. Och än lyckligare när jag fick bekräftat av han att det inte var på lek, att han faktiskt valde, äntligen, att vara med mig. Mådde så jävla bra.

När jag var borta, längtade jag bara hem, till oss, till honom. Till att få ha han i mina armar och bli kysst av han - bästa känslan i världen. Till att få se de där leendet när han såg mig, som sa så jävla mycket mer än alla ord. Behövdes liksom inget annat, räckte med de lilla..

Jag är bara så jävla tom just nu. Känns liksom som att jag bara drömt allt de där. Ni vet när man drömmer något å vaknar upp, med ett stort leende och bara vill somna om. Så känns de.

Jag är långt ifrån perfekt, jag har ett jävla humör, som mer än ofta går ut över de som minst förtjänar de, och jag vet att i de stunder säger jag saker jag inte menar, vet att jag bryr mig överdrivet mycket ibland, jag är svartsjuk och kan tyckas som att jag aldrig är nöjd. Jag bad inte om guld å gröna skogar, jag bad inte om något mirakel eller att du skulle plocka ner månen till mig. Allt jag bad om var att få ha lite mer av dig.

Allt är sagt, å du har visat vad du vill. Försökte en sista gång. De där sista pratet blev aldrig av, kanske lika bra..

Nu är vi bara som vilka som helst.

Och jag lovar dig, du ska inte behöva känna dig träffad här igen. Var bara tvungen att få ut lite. Bara saknar oss så jävla mycket. Men det är väl bara å försöka.. gå vidare.
Hur jävla jobbigt å tungt de än är.

Så jävla ledsen å tom bara. Förlåt!