Hela den här dagen har gått så himla fort, känns som jag gick från lagårn för en halvtimme sen. Å nu är de dags igen, efter att jag fått i mina lite föda.

Jag och Anna märkte alla omärkta lamm förut, om jag inte minns helt fel är vi uppe i 56 lamm nu. Och fler ska de bli. Så körde vi ut 6 tackor till betet där de andra fåren fick gå ut i Fredags. Så passa vi på att kolla dom och på vägen hem var vi förbi en annan fårägare och tittade på en suffolk bagge.

Pilla i mig någon snabb föda å sen gå ut till kossorna.

Det lammar, och på två dagar har de kommit två kalvar. 330 levererade tidigare och fick köras hem från utgården igår, bamse tjur. Men ack så fin. Lite små röda fläckar sen är han mest vit. Och inatt kalvade 327, en liten tjej.

Lammet jag skrev om för några dagar sen, att jag hade lyckats adoptera bort blev återigen frånstött från sin "mamma".
Så henne fick vi mata i en liten liten plåtskål i ett dygn ungefär, men igår gjorde Anna ett nytt försök och denna mamman går de jätte bra hos <3 de dygnet hon var utan mamma tycke jag så synd om henne, trots mat å stundvis kärlek från oss så skrek å skrek hon. Men nu lever livet för henne igen.

Min ringorm är på väg bort nu i allafall, tyckte mig se en konstig liten prick på magen igår efter duschen, men de va nog inbillning. Den receptbelagda salvan har gjort susen. Men sen ska de ju smörjas vidare 4 v efter att skiten är väck :/

Så när jag skulle klättra över en grind på morgonen så buffade en av kalvarna till stöveln så jag blev sittandes, gränsle över grinden, med den mellan benen! Har nog aldrig upplevt sån smärta innan :( så nu har jag ett fint jack, downstairs. Tänkte om någon ville anteckna de ;)

Det är ju så dumt när man jobbar på utan att tänka, man blir för bekväm på nåt vis och jobbar på som om alla risker kastar sig undan för en. Men de finns ju alltid där. Så det var inte bara kalvens fel, tvivlar på att dens syfte var att skada "mamma" iallafall :)